Man börjar bli van..

Pelle har många smeknamn på mig, det har tillkommit några nya på sista tiden.
Pruttan, Hostan och nu Nysan. Jag är både förkyld och allergisk så jag nyser och hostar om vart annat hela tiden. Namnet Pricken används flitigt av honom också. Jag kräks fortfarande väldigt lätt och när man minst anar det. Ibland kan jag ha varit illamående en stund innan medans vissa tillfällen går det bara på någon minut. Han är så snäll och tar hand om mig när det väl sker.

Men det är väl mycket så, det är vi kvinnor som får ta allt med graviditeten, alla besvär medans mannen inte känner av besvären alls, förrutom humörsvängingar som vi har. Pelle har hela tiden ställt upp väldigt mycket för mig och funnits där när jag behöver honom, men det har inte alltid varit lätt för honom. Mitt tålamod är inte bra nu för tiden, särsklit om jag är hungrig då försvinner det snabbt och jag kan bli riktigt arg snabbt, vilket han har fått känna på vid ett flertal tillfällen. Och gråtattackerna ska vi inte prata om, jag gråter för minsta lilla. Men han vet vad som behövs när jag mår dåligt, då går han och plockar fram den lilla söta leskakshunden jag köpte för flera månader sedan i psykologiskt syfte och det fungerar. Ser jag hunden så minns jag varför jag mår dåligt och smeker försiktigt öer min mage så är attacken över för denna gång.